Det satt två kämpar en sommarkväll
framför sin boning i nordens fjäll
stallbröder voro de föga rädda
i järn och stål beständigt klädda

Men Grimborg heter väl en av dem
han grep kring hornet men fingrar fem
han sa jag vågar allt för min flicka
det fyllda hornet i botten dricka

Å kära visa mig vägen blott
till denna konungens hov och slott
ja den jag sade att du skall hava
den gångarn vita som bäst kan trava

Men vem ska bära
vår runor så väl
emed den äran

När som han kommo till jungruns grind
där dansar hjorten där spelar en hind
på var och en stör i gärdsgården var
så blodiga huvuden hängande kvar

På dörren tappla med fingrar små
statt upp skön jungfru dra låsen ifrå
han spark på dörren med sporrad fot
å jungfrun hon flög andra väggen emot

Men vem ska bära
vår runor så väl
emed den äran

Budet kom strax för Kongungen in
Grimborg vilar hos dotteren din
Kära min hofmän kläd er i stål
ty Grimborg är nu kommen uppå min gård

De slog på dörren med stång och spjut
är Grimborg här inne, han kommer strax ut
Å vänner kära I vänten en stund
ty jag vill kläda mig annorlund

För vem ska bära
vår runor så väl
Emed den äran
Ja vem ska bära vår
runor så väl
emed den äran

Å Grimborg han sparka å Grimborg han slog
tolv tusende kämpar för fötterna låg
Svärdet blodiga Grimborg skaka
Gör nu denna dottern din till min maka

Käre Grimborg stilla ditt svärd
Dottern du får ty du är henne värd
de rider sig genom sjumila skog
och intet de talte ett endaste ord